Att klara allt!

Jag kan själv kalla mig en kämpe! Ja varför det? Jo för att jag klarar det mesta just nu :-) Jag har precis klarat mig undan ett jobbigt ingrepp när det gäller mig själv och mig sjukdom... MEN något ni ska vet att jag har varit så jävla rädd för att dö! som i tisdags läkarna säger om cystan brister så har jag inte många veckor kvar, hur FAN tänker man då? ja det kan man undra... min första tanke va att hur ska jag kunna säga hej då till Jeppe om allt skulle gå fort?! (han va i skottland) sen hur man ska förklara för sin närmaste familj att man kanske ska lämna dom.. Jag e för 17 snart 26år det är ju ingen ålder alls. Denna tanke går jag med varje dag men kanske inte säger det hela tiden MEN jag är så rädd så rädd för att tyna bort,, jag är inte redo och jag kommer aldrig vara det... Men som det ser ut nu så kommer allt gå bra OCH det är jag så glad för,,, jag är galet stark men jag är inte redo att lämna min familj vänner och min fina Jesper, all denna styrka som jag har handlar om denna rädsla för o dö...

pusskram

// Emma